Vardagen (min vardag) bygger på människor och rutiner. När både människorna och rutinerna börjar flytta på sig, varför ska man då stanna kvar i det gamla lunk som man tycker sig trivas så bra i? Det finns ju ändå inte kvar. Banal insikt, indeed. Men ändå.
"Eksjö behöver vädras ur". Så sant som det är sagt. Tur att höstluften är så frisk, annars hade här luktat gammal ost lång väg. (Ännu ett resultat av en alltför långt dragen analys à la Thrane/Carlsson)
Ewerts och min resa börjar sakta men säkert ta form och närma sig nånstans därborta i kanten. Men det är inte Oktober än. Nu traskar vi in i September, vilket innebär Köpenhamn. Mitt största problem kommer antagligen bli att inte bränna den magra summa på Ströget, som oktober-december ska tjäna som mitt dagliga bröd down under.
Saknad gör inte ont. Nej. Det kliar. Och satan i gatan, vad det kommer klia i mig i höst och i vinter. Ja, det kliar redan.
Så vad ska vi då på andra sidan jorden och göra? Inte tusan vet jag, men fett kommer det bli.
See ya, miss ya, love ya, take care.
(Laakso - Aussie girl)
3 kommentarer:
det finns luft i rutan, men där slipper jag bli besviken för där förväntar jag mig ingenting, det är så det hänger ihop förstår du. köpenhamn låter luft fyllt så de ska du nog klara :P
förresten. det finns två olika sortes saknad den ena kliar, den andra gör ont. men se nu till att din bara kliar :)
fyndigt att få in en sån bra låt där du ;)
Skicka en kommentar