Man ska inte hata

Men i natt odlar jag ett stort, svart hat mot Eksjö Golfrestaurang.

Hejbaberiba

Trots en rofylld och till synes harmonisk utsida, rasar laviner på insidan och saker går av och till stick i stäv mot det man förväntat.

Tur att vissa saker är konstanta. Green Day låter som de alltid har gjort och maj grönskar lika ofattbart knallgrönt även denna vår.

Brorsan kommer ut som musikant på lördag och i morgon ska min kondis bekänna färg.

Det kan nog blir en bra sommar det här ändå.

För övrigt, (nej, detta är ingen kd-propaganda) är inte dendäringa Ella Bohlin läskigt Lisa Kudrow? Det kanske är hon. Jäklar vad ballt det vore med Pheobe som EU-parlamentariker!

Schyffert for president

Om ni spenderat denna lördagskväll i försommarens tecken på ett livligare, röjigare och festligare sätt än vad jag gjort (dvs grillad entrecote och kubbspel med delar av släkten och därefter tv-häng i soffan bredvid morsan och en skål med twistblandning) vill jag bara meddela: Det var dumt gjort!

Jag som knappt ser på Tv längre slog av en händelse på SVT 1 som visade Henrik Schyfferts sista framträdande med showen "The 90's - ett försvarstal", live från Cirkus.

Bra nåt så förbannat. Jag blev nästan liten tagen. Vadå, golvad av Glenn KIlling liksom? Men jo, faktiskt. Hatten av, och ni som missade mästerverket.. lägg ert hopp i Svt Plays armar.

Have Love, Will Travel - The Sonics

Som den nyblivne Sonic-prenumerant jag är, har jag tagit det här med musikkritik och historia på fullaste allvar. Oh yes, det slog mig att det här är Hives "Main Offender"s urfader i egen hög person. Jäklar vad bra det är. Just nu vill jag lyssna på den här låten resten av mitt liv.

Skarp lugg och svensk, ren luft

Trots att vi inte känt ett uns hemlängtan under alla dessa veckor såg vi till att ta oss en rejäl dos Sverige direkt när vi landat i Skavsta. Polarbröd och Aftonbladet. Smack!

Fnissade lite åt renklämmorna de säljer glatt i Skavsta-fiket. Vilken svensk söder om Sundsvall vet vad renkött är?

Nu har jag sovit ut en natt utan ös, röj och buller utanför fönstret (detta existerar inte i Barca), klippt av mig minst 2 kg hår (ja, från skallen alltså), fyllt lungorna med ren, småländsk majluft och druckit ca en liter bryggkaffe.

Man är ju trots allt en riktig svennebanan. Bryggkaffedrickande. Vitsippeälskande. Stel, sluten och misstänksam. Men numera en smula uppmjukad av den sydeuropeiska mentaliteten.

Min bror har nog saknat mig. Jag tog på mig ljusblå jeans och mossgrön tröja. Jens tog på sig ljusblå jeans och mossgrön tröja. Synkad kärlek så att säga.

Min sjal kryper ut genom fingrarna

Jag tror det pa allvar.

Allt som jag ser, kanner och upptacker sugs upp i hjarnbalken, virvlar omkring och utan att jag vet varfor omformas det till ord, formuleringar och slingrande beskrivningar. Oftast bara for mig sjalv att lasa, inuti skallen. Det kanske blir en smula mer greppbart sa.

Barcelona ar under hyfsad overblick nu, och jag kanner mig inte riktigt lika klyshigt turistig langre. Nu nar jag inte langre fingrar pa kartan i varje gatuhorn, och nu nar jag hittat min egna sma favoritvrar i staden. Jag spatserar gatan fram som om jag vore rena rama katalanen. Jag latsas iallafall. Jag har lagt Barcelona under mig, eller sa har staden slukat mig. Jag vet inte.

Det ar sondagskvall och stan som skulle kunna ha exploderat i ett fotbollsrus och kokat natten lang, har nu istallet intagit ett sammanbitet uttryck da spektaklet pa Camp Nou inte avgjordes som forvantat. (Vi flinar lite skadeglatt, da vi inte fick biljetter till matchen. Det kan de ha da, Barca...)

Och som alltid nar man finner nagon sorts lugn nagonstans ar det dags att ror pa pakarna. Snart Sverige, snart. Men inte annu.

Barcelona, my love.

Efter ett par avslutande dagar pa luffen i (typ) tumult (magsjuka, sunk, hemloshet...), har vi nu placerat oss i Barcelona. Delar flat med ett par trevliga svenska tjejer och roar oss med att nu lara kanna Barca framifran, bakifran, utifran och in under dryga kommande veckan.

Borjar for ovrigt bli rattsa luggsliten vid det har laget. Oklippt sedan september, trasiga skor och skit under naglarna. Men vad gor val det? Jag kallar det BP-romantik.