Grattis till ett fjärdels liv

You don't build a city in a day, but in twenty years you should have something.

Ja man kan ju alltid hoppas att man kommit någon vart på tjugo år. Frågan är väl vart man tänkt komma. Komma nån vart på så vis att man blivit en skvätt mer klok, ödmjuk, modig och beslutsam vore ju okej. Men att komma fram någonstans och vara helt färdig och fullständig kan ju bli skittrist.

Hur som helst kan jag väl konstatera att jag blivit Syl-kär. Stod uppe på Getryggen i morse och bara längtade hem till Sylarna fast jag inte varit därifrån mer än ett knappt dygn.
Ikväll blir det civilisation för hela slanten i form av Åre och Country Club. Men först en stund i solgropen med Ida.

Life is niiiice.

This is how

Efter två veckor på Sylarna sitter jag nu på Storulvån igen på semester. Och vilken semester sen. Förutom trerättare och blinddate vid ankomsten, lite behövligt tjejsnack med Ida, mys i Kåtan (kåtmys?) och turåkning bjöd natten på brutal live-action.

Vid tolvsnåret inatt bestämde sig nämligen Johnnys unge att ploppa ut, tre månader för tidigt, här i personalhuset. En natt med storm, upphittad narkosläkare nere på stationen, skoterambulans, morfin, ett antal hjältar, nervöst väntande och en liten liten liten Lillian som fick en bra mycket häftigare ankomst hit till världen än vilken Ronja Rövadotter som helst.

Och här lär jag bli sittandes. På Storulvån alltså. All transport är inställd tills vidare. Så jag får bara vänta. På bättre väder, på lättare beslut och på mina skidor som just nu befinner sig i Nurnberg. Shjuuh!