Allt, allt vill jag ha

Nyhetsmorgon, mysfaktor hööög. Det spelar egentligen inte särskilt stor roll vad de pratar om eller vilka häftiga/ohäftiga gäster som är där. Där helt enkelt bara den där soffan och myspratet som gör det. Lite same shit med typ Sommartorpet och Mys-slisk-Eeeernst. Helgmorgonslapp när det är som bäst.

Nu återvänder snart la familia från sin Normandie-tripp. Ack ja, lite tjabb i huset går an nu faktiskt. Synd bara att krukväxter inte är självständiga liksom. Morsan kommer ge mig långa onda blickar när hon upptäcker alla gröningar som jag omedvetet mördat i veckan.

Larvpotta (sofia) numero uno: "Va? Tycker hon att jag är ytlig? Jag är väl för fan inte ytlig!? Det är det väl andra som är i så fall! Bara för att jag inte lägger ut mitt inre register det första jag gör.. Men YTLIG!? Hmmpff.."

Ja, herregud. Ibland skulle jag vilja kunna hänga upp mig själv på en tvättlina, och samtidigt kunna stå en bit ifrån och peka, håna och rågarva och åt mig själv. Jag skulle kunna hålla på i timmar.

Nu väntar Vetlanda-visit.

Don't look back into the sun

Kunde inte sätta fingret på varför det var så trist stämning här, jag blev en depp-skribent så fort jag satte mig här fast humöret egentligen var på topp.

Lösningen! Bakgrunden var svart,det var iochförsig snyggt, ja, numera är den gul. Kissgul. Vilken revolution. Kissgul bakgrund för en bättre och ljusare framtid. Jag tror på det.

Pondus

Uaaargghh.. vad jag ogillar detta ord. Pondus liksom. Bara stinker ju världens största egomage om det.

Idag vill jag med på alla hörn, veta alla planer och ihopkok. Jag vill träffa och krama och sentimental-tjöta med allihop. Fast där stannar det, jag har egentligen lika mycket ork och glöd som en säck hö idag.

Klaga, klaga varje fredag heter det. Eller? Denna blogg är föremål för bittra jobb-trött-tråkhumör-fasoner just nu. Men ah, jag har i alla fall varitpå Loppis idag. Hippt!! I övrigt hägrar Way out West, inte alltför kinkigt heller. Faktiskt.

Fryst

En enda liten syrlig antydan, sen är jag slagen till marken.

Men så är det, buffel och båg ska betalas för. Jag bufflar och bågar ibland, inte ofta alls. Nej. Men ändå. Mest lurar jag mig själv, vilket i slutändan gör en fjäder till en svulstig höna.

Jag staplar oro på hög, yes I do.

Men som vanligt somnar jag ändå tryggare än någon annan av dina varma pust mot nacken.

Aussie aussie aussie, we'll see you soon.
Razorlight - Before I fall to pieces

Flyg fula fluga

Utan sömn i ett dygn är det givet att jag börjar klaga. Ja, jag känner mig ensam nu fast jag önskade alla härifrån.

Läste om alla kickar vi moderna människor behöver nuförtiden. Allt är så lättillgängligt och smidigt för oss idag att vi måste söka oss efter de allra konstigaste sätt att känna spänning. Det räcker tydligen inte att bara åka skidor ner för ett fjäll längre, nähe nu måste man cykla ner för berg och sväva över stup bara för att skapa lite gnistor i den grådaskiga vardagen. Lite komiskt att föreställa sig vad som kan komma att behövas för att kicka igång oss om hundra år. Halshuggning varannan tisdag?

Nej, vilka flugor det finns. Jag är nog tamigfan rätt konservativ i vissa hörn. Löser inte ens Suduko liksom. Och inte fattar jag flugan med att skaffa systemkamera när man inte ens kan fota. I och för sig skriver jag blogg (en feting-fluga right!) Så nog om detta. Men iallafall, jag skulle gärna ha kvar allt som det varit ibland. Skrivmaskiner, rutiga dukar och 11-kaffe. Låta det stanna där, litegrann ändå?

Kan inte sluta nynna omkring till Fratellis, Costello Music, vilket praktalbum för mitt humör i dessa tider. Vince the loveable stoner står i spinn denna förmiddag.

Nu ska jag sova i hundra år.

Jag snubblar nog med flit

Vips kalopps, så är helgen över innan man hinner snyta sig.

I fredags svalde jag en stor skopa av min stolthet och följde med på Gessle i Linköping. VAAA, Gessle liksom!? Jajemän, skandalernas skandal typ. Trots en överdos av "Na na na na" och "Hey, hey, hey", och trots att Per Gessle (aka "Pessle" /danielle holm) inte varit något jag ägnat mina öron åt de senaste tio åren, så var det faktiskt (!) en härlig kväll. Linköping visade sig från sin bästa sida; klarblå sommarkvällshimmel och en bubblande publikmassa.

Det var nog det vi behövde, för innan dess har då ingen sommarkänsla, i alla fall inte för mig, infunnit sig. Alls. Och visst är det väl ändå lite småhärligt med Gyllene Tider-hits, eftersom de om inte annat påminner en om när man var en liten parvel och mimade till "Jag går och fiskar" i Nannylundsskolans aula, med en linjal fastejpad på läseboken som gura...

I övrigt kan helgen sammanfattas med ett regningt Liseberg, ännu fler trakfikstrapatser (är det ens möjligt liksom?) och en halvfinnes födelsedag. Grattis till honom. Bör även tilläggas att jag somnat till hans snarkningar i ett år, nu. Grattis till oss.

Skymningssagor

Första riktiga sommarkvällshimeln ikväll. Det säger ju något om något.

Bra skit:
- det är endast tre dagar kvar i det unkna sjukhuskällarhelvetet
- det har slutat regna
- huset töms inom kort på alla mänskliga väsen (utom mig själv givetvis)

Lite sämre:
- Winnerbäcks-turnén ligger placerad mellan 26 okt- 12 dec
(dvs. då jag befinner mig på andra sidan globen)
- jag är inte ledig
- skorporna är slut


I övrigt så har jag ätit haj idag. Japp, HAJ som i farligt, stor firre.

En fängslande början, åh fan..

Nix, min nya feta blogg-era börjar inte med skönlir.
Idag är jag nämligen så förbannat jävla arg, att hade jag varit en seriefigur hade mitt huvud inte bara antagit en röd, kokande färg, jag hade utan tvivel exploderat och i bästa fall hamnat i fred som en puttrande, purken hög nånstans.

Inget finns att göra mer än att ställa sig under kranen och hoppas på att de bitska termiterna på min kropp rinner av, i alla fall för stunden.