Torsdag morgon kl.08.35

Jag kliver av tåget på Vesterport Station. Tåget ær fem minuter førsenat pga kommunikationsproblem.

Uppe på gatan ær det fullkomligt kaos. Bilar, cyklar och mænniskor i en enda røra. Trafikreglerna har slutat gælla och mitt i kalaset står ett antal polisbilar, ambulanser och brandbilar.

Fem minuter tidigare stod en flicka på en refug, nær en buss kørde rætt øver den.

Smackibång så var hon borta.

Det mummlas lite runt omkring mig. "Vad har hænt nu?" och "Kæra nån". Man krånglar sig øver gatan, sicksackar mellan bilarna som irriterade sitter fast i kaoset.
Sedan borstar man av lite skit på kavajen och traskar vidare till kontoret.

Nåja, det ær ju trots allt bara en torsdag morgon och plikten kallar.

Konstsim och Sverigelængtan

I helgen var det tydligen konstsims-VM før herrar.
"Manligt konstsim ær ju inte særskilt vanligt, speciellt inte hær i Sverige. Hur kom det sig att du børjade med det?"
"Jo.. jag lockades av att få umgås med andra mæn på ett annorlunda sætt helt enkelt" OKEJ.

Det luktar høst nu. Och sjælva høstlukten har jag ju ingenting emot. Nej.
Helgen spenderades vid havet (Jag har blivit fullkomligt havsfrælst efter att ha bott så næra det en månad nu. Måste tyda på någon form utav muppig 20-årskris också) och inne i stan hos en gammal barndomskompis. Utgång och øs i sjælvaste danska huvudstaden var planerad, men vi insåg rætt fort att jag med min ringa ålder inte skulle komma in någon vettig stans alls. Suuurt sa ræven. Tænk att man kænde sig så stor och fri nær man fyllde 18. Nu vid sketna 19 bast har jag insett att jag nog mer eller mindre kommer kænna mig som en liten, bortkommen skit resten av livet. Men vem vet.

Nu længtar jag hem. Vældigt mycket hem. Hem till min sæng, mina flingor (mormors smakar LIDL), mina tøser, min bror. Hem till en viss, finsk famn.

Men den som væntar på nåt gott, behøver bara vænta tills fredag.

Høst? - Big No No

Høstdepp ær ett jævligt uttjatat fenomen. Dock undgår jag inte att drabbas av det varje år, och jag tænker skylla på att det ær något jag tyværr har i generna. Mormor ær boven. Far och flyg kyliga vindar, bløta skor, kletiga løv och monoton sinnesstæmmning. Høstmys ær en fet myt!

Tur att jag i år har ett trumfkort i bakfickan. En svæng till vita surfarstrænder på Australiens østkust ska nog kunna hjælpa. Det ær iallafall min hypotes.

Vi pratar om vart vi ska just i natt

...men jag antar att vi menar hela livet?

En rad av nutidens herre på tæppan inom svensk visa. Se till att ni inte missar honom i vinter, det vore en skam och lika snopet som att snuva er sjælva på en fet påse godis på en lørdag.

Appropå lørdagar førresten. Hur kan det komma sig att lørdagar alltid, utan utantag, kænns hæstlængder længre æn søndagar? Lørdagen ter sig vara lika evighetslång som LO's mattegenomgångar på gymnasiet och fylld av møjligheter. Søndagen dæremot har jag en tendens till att krympa ner till en liten, sketen klump med søndagsångest. Jag skulle næstan (næstan) kunna utesluta søndagar från helgen helt och hållet.

Nog om helger, nu ær det måndag och två veckor kvar i storstan. Dagens nya morgonrutin var avlusning innan jobbet. FØJ! (ett danskt æcklat uttryck som tyværr inte finns i svenskan)

Måndagen och rubriken till æra, en av de absolut bæsta av Sir Lars:
Lars Winnerbæck - Min ælskling har ett hjærta av snø

Speedblogging at the office

Infør hær och nu ett nytt begrepp i vårt øverstræssade samhælle. Sitter just nu på jobbet och førvæntas naturligtvis gøra det jag ska, medan jag førsøker undvika att høgsta mega super-bossen upptæcker vad jag pysslar med. Smyg-speedblogging med andra ord.

Saknar mitt hemma-umgænge en hel del faktiskt, dock måste det erkænnas att det ær rætt skønt att kunna spatsera omkring på gatorna hær utan att folk kænner igen mig eller vet precis vart jag ær påvæg før omvæxlingsskull.

I øvrigt har jag det fint om ni undrar.(Jag hoppas ju att ni undrar lite, lite) Kækar mycket grøt, åker mycket tåg, hamnar ibland i horkvarteren på mina lunchpromenader i egna tankar (Ja, centrala horgatan ligger bara en gata bort, och kontorets nærmsta granne ær sexklubben "La Dolce Vita" (Så det lætt hænt, faktiskt!))


Och så en dansk favorit från en dansk i sitt tillfælliga danska næste:
Saybia - Brilliant Sky

Konfrontation med den stora, stora staden

Lantisen kommer till stan. Klart som det mest kristallklara korvspad att det ska gå lite lagom åt pepparn? Givetvis.

Fotoautomatsletning i Köpenhamn, tre pundiga, trasiga automater, 500 brända spänn, biljettkö med 57 pers före mig i kön, fel tåg, panik och sen äntligen äntligen äntligen rätt tåg, på väg hem.

Till min fasa slår sig då en kines sig ner bredvid mig i vagnen som i övrigt är nästintill tom. Nej, missförstå mig inte. Jag har inget emot kineser liksom. Jag hade inte ens reflekterat över hur han såg ut om han inte tagit av sig skor och strumpor, slängt upp fötterna (jag lider av svår fotfobi) mer eller mindre i huvudet på mig och sedan börjat klia sig under armarna medan han började konversera mig. "Sorry, do you speak english? Can you tell me a little about Denmark and danish women?"

Varför fattar inte folk när man är sur som ett bi, inte vill lukta på kinesiska fötter och inte vill prata goja om danska fruntimmer?

Ni ska inte tro att jag genomgår dessa fasansfulla trauman hela tiden, nejdå.
Jag är numera stolt "Tastemedarbejder til oppdatering af databaser". Jag maler databaser helt enkelt. Wohoo tänker ni lite sarkastiskt, men det är lite skoj ibland faktiskt. Under arbetsdagen brukar jag roa mig med att fnissa åt alla taskiga namn som dyker upp. (Man går igenom ca 10 000 namn/dag)Hur tänker föräldrarna när de döper sina stackars barn till Kerstin Balle? Eller Sören Duns Svin?

Annars kan man ju tydligen gå och oroa sig för att bli träffad av en bomb här i trakterna. But that's not what I do.