Lite less

Mm. Man blir lite less faktiskt. Det är så mycket tjöt överallt. Björn Gustavsson. Charlotte Pirelli. Svenska fotbollslandslaget. Blondinbella. Ord som "outfit" och "badmode". Grilltips och hemma hos-program. Maktkamper. Amerikanska primärval och värmerekord. Folk som envisas med att vara dem de alltid har varit i andras ögon.

Man får det uppkört i fejan ett par kräkigt många gånger för mycket. Så nu stänger jag öronen och åker till Skottland.


...och grattis grattis käre bror!

Det är givetvis jag på bilden

Det är kanske detta soliga maj som är sommaren -08? Har inte gått en dag sedan jag kom hem utan sol, och den s.k. hagel-dagen lyckades också undgå mig. Man vågar ju knappt tro att tider som dessa ska bli långvariga numera. Bara att tacka och tugga medan det bjuds!

Den gode Gustaf verkar ha lurat in mig på en dyr hobby. Klättring.

Klättring är dyrt. Men ack så kul.

Begav mig i eftermiddags på vinst och förlust (hade väl ganska mycket på känn att det nog skulle bli åt vinsthållet) till Ekenäs. Där mötte mr. Larsson, numera i backslick extreme ("alltså, jag sparar till dreads"), och hans liga upp, och vi körde längs slingriga grusvägar långt in i den småländska skogens hjärta, dvs ut i ingenstans. Men vackert var det!

Nån timme senare, efter att jag inspekterat de lite mer rutinerade klättrarnas prestationer, klängde jag själv på en gassig klippvägg och blickade ut över skog och sjö i kvällssol, med ömmande tår (satans långa stortår man föddes med) och krampande armar (här avslöjas vilken klätteramatör jag är, det är benen som ska göra jobbet. tydligen...). Underbart. Det är farligt med mersmak.

På hemvägen var jag en smula övertaggad efter min första utomhusklättring, och ovanpå detta låg Tyrannosaurus Hives på spinn i stereon så det var tur att farbor polisen valt att inte lufta batongen längs vetlandavägen denna afton.

"En vän med en bil" och en glass får det bli nu. Det enda rätta. Håkan kan liksom det här med sommarkänsla.

Lazy Days

Lata dagar hemma i Oaklake. Medan vissa gnatar sig igenom den sista helvettesveckan i skolan, ägnar jag mig åt solhäng på balkongen. Förhoppningar om grillning och annat trevligt framåt helgen. Sakta men säkert börjar även löparformen infinna sig. Flygbiljetter till Glasgow och Clarrebarr är "klart å betart!" Sommaren närmar sig och det mesta är numera fett med najs, so to speak.

Estocolmo

Helgen var välbehövlig. Stockholm är fint, finare än finast när solen skiner, och det är härligt att spatsera omkring hand i hand med någon som känner en utan och innan.

Satt bredvid två polska äldre damer på Intercitytåget. De åt bananer, stapplade sig ursäktande på toaletten en gång i kvarten, tränade svenska glosor och klagade på att tåget åkte för sakta. Det slog mig hur ofta man stör sig på folk, hur ofta man suckar åt nån som pratar för högt, tränger sig eller som bara ser jävligt dryg ut. Och hur sällan man noterar folk som i förbifarten gör en lite glad. Man borde göra det. Och de där försynta, småbabblande polska damerna gjorde mig allt lite glad.

Dagens

Sandra Kerstin Maria Ewertsson.


Idag har hon hjälp mig långt mer än vad hon anar. På en parkeringsplats utanför ICA i Hjältevad. Idag är hon värd all världens stjärnor, getingar, oscars och fett med choklad. Vilken kvinna!

Örongodis, måste vara ett av svenskans löjligaste ord.

Feist - I Feel It All

Här snackar vi örongodis trots allt.

Blixtar från klara himlar existerar inte

Jag har alltid trott på att jag alltid hittar rätt tillslut. Att jag kan pussla ihop mina drömmar med mitt sunda (?) förnuft och faktiskt alltid kommer fram till vad jag egentligen vill. Men icke. Jag ser ingen pil åt något håll, inga hintar utan bara samma åtrvändsgränd igen och igen. Jag trampar kvicksand helt enkelt. Jag tänker inte ens längre på vad som är mest bra, utan vad som är minst dåligt... så någonting verkar jag ha tappat på vägen.

Sitter här och gluttar upp mot skyn men inte gå det upp några ljus, och inte verkar den där blixten vilja dyka upp heller. Fan. Jag mottager ytterst tacksamt diverse visdomsord.

Godkväll!

If I don't live today

Det underlättar när man kan säga "på återseende" till folk istället för "eehh.. ha det så bra, eh, vi hörs väl?".

Efter ett långt, regning, trist och utdraget avsked av fjällen och Storulvån i dagarna, var ett soligt, grönt och nyutsprunget Småland väldigt välkommet. For till skogs direkt och träffade min käre Ewert och jag insåg hur mycket Sam hade saknat sin Frodo. Efter oavbrutet tjattrande i 4 timmar tog jag svängen förbi en av mina andra högerhänder, dvs Becks, innan jag återvände hem till Bykvarnsgatan och årets första grillning på altanen. Min dag var gjord så att säga. I helgen ska jag få se min älskade skärgård igen och gamla godingar som befunnit sig i Thailand under våren börjar ramla in i stan. Våren är mig en glädjens tid. I alla fall just exakt i detta nu.

Det jag önskar mig nu är bara en annan hjärna. En smidigare sådan.