Som om

Å så vart det visst söndag igen. Hade glömt hur fort dagar, veckor och månader verkar gå när man lever efter rutiner och schema och väckarklocka och helghets. Men det är skönt att vara en del av en prodcedur. Ibland är det väldigt oskönt. Men hösten känns lite härligt uppluckrad nu med ett par uppfriskande biljetter i form av två stockholmssvängar och en Lars i Gamlia. Nu ska jag bara kirra en lya också.

SKRIVARVECKA i skolan denna vecka. Om jag gillar det, ja?

En annan sorts söndagsånger

Jo visst gör vi alla fel. Alla gör fel, heter det. Alla får göra fel, heter det. Men när får man sluta ångra sig? När är felet man gjorde inte längre ett fel? När får det blir till ett bortglömt, gammalt misstag utan laddning? Det spelar ingen roll om jag sonat mitt brott i alla avseenden, om alla kort ligger på bordet och jag utrönt alla orsaker och anledningar, eller om jag fått Sankte Pers stora, generösa förlåtelse. Jag ångrar mig ju fortfarande.

Jag står här mitt i vimlet och och försöker förstå vad som händer och hur jag ska agera. Precis som alla andra.

So what, I'm still a rockstar

Det är ingen överdrift att påstå att det är ganska så ironiskt att ligga i sängen, sovklar med nattmössan på kl. 20.30 bakom nedrullade persienner en lördagsafton under nollningsveckan i en stad som kokar över av festglada studenter. Men vad vore världen utan ironi? Ankeborg?

Och så ringde mormor och berättade att hon och morfar tagit sitt sista havsdopp för säsongen. Därmed säger jag tack å hej till sommaren och tjena, tjena till hösten.

För nu tar jag Umeå, IKSU, matlådorna, den billiga krogölen och den benhårda juridiken i besittning. (besittning= "att med eller utan rätt faktiskt inneha något", om någon undrar) Om det så ska bli det sista jag gör. Typ.

Inte visste jag att Björn Rosenström är jurist

Om det är att vara student att flyga genom stan på en ny, snorgrön hoj med The Kinks i lurarna, påväg mot en föreläsningssal man inte kan namnet på.

Om det är att vara student att gå till affären för att man behöver köpa mjölk, och sedan komma hem med sweet chili sauce, cashewnötter, en tidning och en randig pennvässare. Men ingen mjölk.

Om det är att vara student att panikartat stirra ner i de nya, sterilt luktande böcker man fått, och sedan panikartat stirra på sina kurskamrater för att försöka utröna någon form utav likartad panik i deras nunor.

Om det är att vara student att febrilt fånga varje tillfälle för långa nätter och upptåg, trots att natten före varit mer än nog för resten av året.

Om det är att vara student att glädjas åt sina nya vänner på lördagskvällen, och sakna sina gamla på söndagsmorgonen.

Då är jag student. Ja det är jag.