The past is the only dead thing that smells sweet

Jag är inne i ett Clash-stim. Skulle ha begett mig ut på en löparrunda men fastnade framför Joe Strummers bulle-frilla. Så jävla snyggt.

The Clash - Train in Vain (Stand by me)

Juldag -07

Ja, julefriden har lagt sig. Stämningen kom krypande trots ett grådaskigt Eksjö, och både Jöback och Carola gjorde sitt jobb. Det är lika ofattbart varje år. Magen mår som den förtjänar och juldagen ska spenderas i soffan, allt är precis som det ska. Imorgon väntar återseenden av en massa ansikten jag inte fått skratta med på länge.

Jag är en mönsterelev denna jul. Kunde ärligt talat inte vara mer lycklig och tacksam för allt jag har idag. Så är det faktiskt. Amen.

Julfiskar är vi allihopa

Klockan är kvart i sex och jag är fullkomligt klarvaken. Kan bero på att jag är så grymt hungrig, sparade magen hela dagen igår för att käka till max idag. Stackars mage, han kommer få en fet-chock. Inte varit helt mätt på två månader och nu överdoserad med julkäk. Fint.

Packade ur min 55 liters väska som jag glott lite surt på i ett par dagar. Det var riktigt kul, hittade en x antal prylar däri som jag inte ens visste exsisterade. Bland annat: en burk pepparspray, ett miniatyrlejon i plast, tio st IKEA-pennor, ett paket kondomer "for fruity fun" (?), ett rött sidenband, en gaffel, en halv chokladkaka och så sand förstås. Julen är full med överraskningar.

Ska slå till med en ny grej iår tänkte jag. Jag ska se Karl-Bertil Jonssons julafton. Har aldrig sett det nämligen. Det är sant. Däremot lär jag garanterat ha sett Kalle Anka och hans vänner fler gånger än någon annan svenne. Min far krossade nämligen denna fina svenska tradition nån gång när jag var i fyraårsåldern genom att spela in Kalle Anka, så att jag kunde se det var och varannan dag. Den gode dansken menade bara väl och visste väl inte bättre, så man man får ju förlåta honom.

Nej, slut på julsvammlet,
God jul folk och fän.

Sweet Home

Inga metertjocka snötäcken mötte oss, men Småland var iallafall dränkt i sol och rimfrost när vi stapplade av X2000 i Nässjö för ca ett dygn sedan. Tack, tack för det.
Aldrig har huset känts så litet som nu.

Mitt huvud och min övriga kropp för krig mot varandra. Huvudet kan mer eller mindre beskrivas som en overjäst degbulle, medan kroppen helst stimmar omkring i huset som om den vore full av myror. Jetlaggad sägs det att jag är. Men känner mig lite tillfälligt psyksjuk, ungefär.

Apropå deg, dags for lussebullebak. Och det är härligt att vara hemma. Nu ska jag bara lära mig äta, sova, sitta pa toa och leva i allmänhet utan Ewertsson en halvmeter bort jämt och ständigt.

Fran ett blott Sydney

Vi har just ramlat tillbaks i Sydney efter en vecka ute i oknen. Imorgon ska vi hinna upp en snabbis pa Harbour Bridge innan vi far vidare till Melbourne dar hemresan stundar. Allt gar sa fort, forst nar en utav flygvardinnorna pa flyget fran Alice Springs onskade mig "Happy Christmas" insag jag att det snart ar jul.

Sitter nu och laser ett mail fran morsan om julbestyren hemma, och dromsk som jag ar hoppas jag pa att fa komma hem till ett vitt Schweden med minst 5 minusgrader och x antal lussebullar hemma pa koksbordet som jag kan proppa i mig.

Och aven om 50% av det dar inte slar inte ska det faktiskt bli forbannat skont att komma hem.

Smell ya soon!

Tid som gar..

Det ar ingen nyhet att tid ar ett konstigt ting. Det ar snart jul fast det nyss var regning sommar, jag och Sandra har snart varit hemifran i tva manader. Men markligast av allt, det ar snart ett halvar sedan vi slangde de vita mossorna i luften och tog studenten.
Vart tog tiden vagen? Vad har vi gjort med alla dessa dagar och manader som gatt sedan den 9:e juni?

Lars Winnerback - Dom sista drommarna
Om vi forlorar varandra har i vimlet, sa minns att jag star bakom dig.
Sjalv onskar jag innerligt att jag inte behovt forlora nagon.

Ayers Rock, here we come!