Åhej

Packar min lilla övernattningsväska. Första natten hos Sanna och det kan väl va okej? Tjäna pengar på att sova? Väcka lilla fröken, bre en macka eller två, hjälpa till med schampodoseringen och sen traska hem kl. 8.00 imorgon bitti?

Mjo. Det funkar bra mellan oss, för bra menar de andra. Så jag väntar väl på smällen. Utbrottet, vägran och de första vrålen. 

På tal om att vänta på smällar. Vilken tur att livet är så kuperat. Aldrig långt till vare sig nästa uppför eller nerförsbacke.  Å dä ä som bra.  

Stackars mig och hela världen

Ibland kan man önska att man föddes i morfar Rolfs skor. En hård och fostrande uppväxt, med en far som hela tiden haft idéen om att sonen skulle bli civilingenjör. Och så blev det, naturligtvis. Basta. Kuvad och knuffad mot ett förutbestämt mål, men iallafall med en liten livsplanering i handen. 

Kommen till världen som en glad 80-tallist är jag istället, när det kommer till utbildningskritan, fullkomligt fri. Pumpad med framåtanda, engagemang, du-kan-bli-vad-du-vill och the sky is the limit! Åh så härligt. Men ack så tungt det blev att bära. Vad ska jag göra med all denna jädra frihet?

Den har gjort mig till en klyschig produkt, fast jag skulle göra vad som helst för att slippa vara det. En 80-talistprodukt; velande, självömkande med prestationsångest och ont i magen när jag vaknar. Stackars mig för att jag blev sånhär trots att jag är medveten om problemet. Stackars mig för att jag inte vet. Stackars mig för att jag klyvs av kärriärslystenhet och sökandet efter bara någon form utav lycka. 

Stackars min granne som sakta men säkert tynar bort i demens. Stackars gässen. Stackars civilbefolkningen i Gaza. 

Stackars hela världen förresten.

I'm not there

Man måste bege sig en bra bit åt något håll för att det ska märkas nån skillnad i det här landet. Undrar hur de har de däruppe i norr nu, i den jämtländska världen. Om snön ligger fjäderlätt i tjocka lager, och inte tung, blöt och smutsig som här.

Linköpings snöblask skiljer sig inte mycket från Eksjös, men utelivet är definitivt något annat. Duktiga Sara bor så fint och bjöd generöst in ett stort, glatt gäng på galej. Det slog mig att jag knappt sa att ljud till de jag inte kände, inte av osociala eller blyga själ, nej utan för att jag hade så mycket att säga och dela med de gamla rävarna. Dem man längtar efter. De som går att skratta med utan ansträngning, de som förstår utan anpassning.

Och för att ta det i kronologisk ordning: Lagom mycket folk i en 2:a, lagom billig studentöl, lagom mycket (nåja) r'n'b på dansgolvet, lagom flötdrypande pommes, lagom gigantisk thaimatsportion dagen efter och lagom lång bilfärd hem.

Och trots att det är Bobs rubrik så är det Davids feelgood-kväll ikväll.

David Bowie - Changes

Thank God for Spotify. (Spooodify)