I rymden finns inga tjänslor

Det finns låtar som alltid återkommer i mina listor. Det finns saker jag alltid ljuger lite, lite om. 

Men jag gillar när brorsan ligger i min soffa och komponerar. Jag gillar när det sitter folk i mitt kök som garvar och äter min smaklösa lasagne. Jag tror nästan att jag har börjat sova om nätterna. 

Och när jag tittar på mina krukväxter ser jag att tiderna förändras; de är rosa.

Söndag.

Mm. Jag gör väl snart som Smithy Ide. Tar min cykeljävel och ett gäng bananer och trampar iväg. 

Det står en halvdrucken flaska vid min säng.

Jag har städat nu. Det är väl det man gör. Städar ur och hoppas på nåt nytt. Dagarna har hastat förbi trots att de känns dubbelt så långa. Får syn på mig själv på ett tidningsuppslag och fnissar när jag tänker på hur Jenny fotade den där bilden medan Malin stod bredvid och skrattade och sörjde som jag, fast spegelvänt. (Här skulle jag kunna låta en svårstoppad hyllningskavalkad till mina vänner flikas in, men eftersom jag är lite av en rockstar låter jag det va).

Igår var jag utklädd till en filt. De spillde ett bord med rödvin på mina 80-talstights. Idag är det sol på min balkong, och alla ringer, och jag svarar, konstigt nog. Går hundra händelser i förväg. Försöker att inte längta söderut. Eller till Grönland.