Så lyckades man schabbla bort en lördagskväll. Oftast är jag ganska bra på att sminka upp humöret och bort oron. Men ibland misslyckas även en mästare i sin paradgren. Lite bilkörning på öde vägar i natten, med Lasse på spinn i spelaren, brukar hjälpa på det mesta. Och som tur var hjälpte det även på mina hjärnspöken.
Nu återstår ett par dagar med fix, x antal panikartade telefonsamtal med Ewertsson, avsked och troligtvis ett par klarsynta sekunder då och då, då jag inser hur mycket jag löjlar omkring. Sen! Onsdag 17.53 kastar vi loss (nåja) och förhoppningsvis dimper vi ner i NZ fem dagar senare.
Jag vet inte om bloggen följer med eller inte. Det är som sagt lite kinkigt med plats i väskan. Vi får se.
Nu är det iallafall slut på allt taskigt rese-känslo-tjafs. Jag har en tendens att hälla ur mig lite väl mycket blaha och mähä, jag vet. Nu är det dags för mig att hålla käften och åka.
Vi ses lagom till skinkan. Hejdå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
se till och ha så himla skoj nu! jag kan ju erkänna mig som en trogen läsare av din blogg, så det vore ju skoj att läsa lite från resan. kram
Som tur är, är ju skinkan det viktiga;)
/Ols
Lycka till Thrane!
TACK! Jag ska göra mitt bästa.
Skicka en kommentar