söndag 9 augusti 2009

Les temps sont durs pour les rêveurs

Ibland ter sig ett kladdigt och svettigt dansgolv med en småstads alla festglada människor ångesfyllt ihopslingrade med varandra i en enda sentimental gegga, en disco-kväll på Eksjö Stadshotell, som det enda logiska alternativet en ljummen augustilördagskväll.

Men icke. 

Det fina med att ha lyckats pricka in en monsterförkylning (alternativt svininfluensa) under de knappa dagar då sommarsolen och ledigheten sammanfallit, för det finns EN fin aspekt i det, är att man lite försynt och utan att väcka för mycket kritik kan hoppa av kvällståget innan det rullar in på hotellet. Placera sig med en kopp thé och Amélie från Montmartre i en mörk källare istället. Och vara muppig med all rätt.

Skönt.


Inga kommentarer: