Jag tror det pa allvar.
Allt som jag ser, kanner och upptacker sugs upp i hjarnbalken, virvlar omkring och utan att jag vet varfor omformas det till ord, formuleringar och slingrande beskrivningar. Oftast bara for mig sjalv att lasa, inuti skallen. Det kanske blir en smula mer greppbart sa.
Barcelona ar under hyfsad overblick nu, och jag kanner mig inte riktigt lika klyshigt turistig langre. Nu nar jag inte langre fingrar pa kartan i varje gatuhorn, och nu nar jag hittat min egna sma favoritvrar i staden. Jag spatserar gatan fram som om jag vore rena rama katalanen. Jag latsas iallafall. Jag har lagt Barcelona under mig, eller sa har staden slukat mig. Jag vet inte.
Det ar sondagskvall och stan som skulle kunna ha exploderat i ett fotbollsrus och kokat natten lang, har nu istallet intagit ett sammanbitet uttryck da spektaklet pa Camp Nou inte avgjordes som forvantat. (Vi flinar lite skadeglatt, da vi inte fick biljetter till matchen. Det kan de ha da, Barca...)
Och som alltid nar man finner nagon sorts lugn nagonstans ar det dags att ror pa pakarna. Snart Sverige, snart. Men inte annu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar