Man måste bege sig en bra bit åt något håll för att det ska märkas nån skillnad i det här landet. Undrar hur de har de däruppe i norr nu, i den jämtländska världen. Om snön ligger fjäderlätt i tjocka lager, och inte tung, blöt och smutsig som här.
Linköpings snöblask skiljer sig inte mycket från Eksjös, men utelivet är definitivt något annat. Duktiga Sara bor så fint och bjöd generöst in ett stort, glatt gäng på galej. Det slog mig att jag knappt sa att ljud till de jag inte kände, inte av osociala eller blyga själ, nej utan för att jag hade så mycket att säga och dela med de gamla rävarna. Dem man längtar efter. De som går att skratta med utan ansträngning, de som förstår utan anpassning.
Och för att ta det i kronologisk ordning: Lagom mycket folk i en 2:a, lagom billig studentöl, lagom mycket (nåja) r'n'b på dansgolvet, lagom flötdrypande pommes, lagom gigantisk thaimatsportion dagen efter och lagom lång bilfärd hem.
Och trots att det är Bobs rubrik så är det Davids feelgood-kväll ikväll.
David Bowie - Changes
Thank God for Spotify. (Spooodify)
3 kommentarer:
Snön ligger tjock, kritvit och vacker som satan.
att du länkar till den där satans marcus birro, trodde jag inte om dig!;)
hihi. Jag är inte den du tror jaggen. Eller nåt. Jag känner lite hatkärlek till den där birran.
Skicka en kommentar