Alla vägar leder till Stockholm

Mja, det verkar onekligen så. Folk från när och fjärran dimper ner i stan på hastiga visiter. Inte så märkligt i och för sig, utan mer bara en ovanlighet för mig. Hemma i Eksjö brukar inte diverse kompisar, från landets olika hörn, som av en ren händelse bara "titta förbi" särskilt ofta. Senast ut var herr Vestergård, som i eftermiddags påminde mig om att ett och annat besök uppe i Åre-trakterna lär bli högaktuellt när de vita flingorna börjar falla...

Snö alltså. Det är allt nånting magiskt över det där vita. Jag måste ha varit yeti i mitt förra liv. En yeti med taskig karma, som dömdes att i sitt nästa liv få växa upp som en blek jänta med snölängtan, i ett slaskigt Småland.