lördag 20 september 2008

En veckas liv

Mina fötter gör ont. De skriker. Men så har de också traskat, hoppat, sprungit och ränt nåt så djävulskt den senaste veckan. Burit mig runt på springande upptäcktsfärder i ett mörkt och snårigt Vällingby, på nytt jobb med kändismingel, mycket disk och snorkiga tanter, på galen shoppingkarusell på Drottninggatan med galningen Danielle Holm, på en en fabulös afton i The Globe bland miljontals neonfärgade pappersfjärilar och där versionen av The hardest part t.o.m. hade fått Olsson att gråta offentligt, burit mig på kullersten och tunnelbana, i innerstad och i förort. 

Låter jag fullkomligt förtappad i storstadens svarta mörker?

Skitsamma. Jag är gärna förtappad ett tag. Jag har en neongul fjäril i min ficka och jag bor i en etta i Vällingby. En etta fattig på möbler men rik på kärlek.

2 kommentarer:

Anonym sa...

t.o.m. Olsson. Jag är ju så knäckt av studentlivet att jag gråter dagligen:P

/Ols

Sofia sa...

framsteg olsson , framsteg ;)