Sommarn snurrar fort

Jag lever min sommar lite utanför och bortanför alla andra känns det som. Ibland är det en bra sak, ibland inte.

Solen glider ner bakom Vaktklumpen och man kan inte annat än trivas med utsikten utan för fönstret. Smög mig upp en kvart tidgare imorse innan frukostpasset för att kunna plira på massivet en stund innan det var dags att ge sig i kast med ägg och gröt.
Min ledighet spenderade jag häromdagen med att solo spatsera till Helags. I knallsol traskade jag förbi mitt favoritvindskydd, Mieskentjakke där det ser ut lite som Fylke, fast i fjälltappning då. Hur som helst, jag insåg att det var riktigt gött att vandra omkring mol alena med endast fjäll och mygg som sälle, och fundera på allt eller inget. På livet och döden eller bara på nästa fikastopp. Gnola på allt ifrån Jämtlandssången till Lenny Kravitz.

Jag befarar att en viss 20års-kris har börjat smyga sig på mig. Eller kanske snarare en för tidig 40års-kris? Jag har nämligen börjat känna mig som en såndär kontaktannons. Ja ni vet; uppskattar matlagning, stickning, alfapet och långa promenader. Shit shit shit.
Och ska jag vara helt ärlig dessutom, så trots insikten om vad som håller på att hända med mig, trivs jag med det.

Nu gled jag ut på sidospår..
Sommarfjäll är fint. Gänget är bra och jag mår bättre än bra av att vara häruppe.
Men. Alltid dessa men. Jordgubbslandet hemma på Bykvarnsgatan, Långanäshäng, glass & minigolf-klassikern på campingen, Lassekonsert och Halmstadröj fattas mig denna sommar. Men. Det enda jag faktiskt får ont i själen av att inte se skymten av i varken juni, juli eller augusti är det stora blå. Kluck, måsskri, tångdoft, manetinvasion och krabbfiske.

Vart är mitt sommarhav?