Jag snubblar nog med flit

Vips kalopps, så är helgen över innan man hinner snyta sig.

I fredags svalde jag en stor skopa av min stolthet och följde med på Gessle i Linköping. VAAA, Gessle liksom!? Jajemän, skandalernas skandal typ. Trots en överdos av "Na na na na" och "Hey, hey, hey", och trots att Per Gessle (aka "Pessle" /danielle holm) inte varit något jag ägnat mina öron åt de senaste tio åren, så var det faktiskt (!) en härlig kväll. Linköping visade sig från sin bästa sida; klarblå sommarkvällshimmel och en bubblande publikmassa.

Det var nog det vi behövde, för innan dess har då ingen sommarkänsla, i alla fall inte för mig, infunnit sig. Alls. Och visst är det väl ändå lite småhärligt med Gyllene Tider-hits, eftersom de om inte annat påminner en om när man var en liten parvel och mimade till "Jag går och fiskar" i Nannylundsskolans aula, med en linjal fastejpad på läseboken som gura...

I övrigt kan helgen sammanfattas med ett regningt Liseberg, ännu fler trakfikstrapatser (är det ens möjligt liksom?) och en halvfinnes födelsedag. Grattis till honom. Bör även tilläggas att jag somnat till hans snarkningar i ett år, nu. Grattis till oss.