Inga metertjocka snötäcken mötte oss, men Småland var iallafall dränkt i sol och rimfrost när vi stapplade av X2000 i Nässjö för ca ett dygn sedan. Tack, tack för det.
Aldrig har huset känts så litet som nu.
Mitt huvud och min övriga kropp för krig mot varandra. Huvudet kan mer eller mindre beskrivas som en overjäst degbulle, medan kroppen helst stimmar omkring i huset som om den vore full av myror. Jetlaggad sägs det att jag är. Men känner mig lite tillfälligt psyksjuk, ungefär.
Apropå deg, dags for lussebullebak. Och det är härligt att vara hemma. Nu ska jag bara lära mig äta, sova, sitta pa toa och leva i allmänhet utan Ewertsson en halvmeter bort jämt och ständigt.
1 kommentar:
:)
Skicka en kommentar