Fönstret i Jens gamla rum är trasigt, det glappar. Varje morgon är det så övertäckt av rimfrost att man knappt ser ut. Idag ser man lite av solen och snön och det är så vackert i Eksjö att det värker i själen, som man säger. Kanske värker det av andra skäl, jag vet inte. Och lite rimfrost kan inte väga upp sjukdom, ömkligt åldrande och geografisk ångest. Men nästan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar