This is a song for the ladies

Mando Diao – How We Walk

Och så undrar jag varför det inte kunde vara helt till påska ändå?

26

Fuck off Gudfadern. A Clockwork Orange. Fanny och Alexander. THIS IS GOOD SHIT. Especially 3:49 - 5:30.

Jag önskar mig bara en bit sobert tyg

Gnistrande solskensmorgon i Umeå. Det måste vara minst 15 minus. 

Tusen kilo tunga väskor, maxade med tjocka kursböcker och paltor. Taxi till flygplatsen. Plånboken blev visst kvar hemma på köksbordet. Fredrik Strage fnissar tillsammans med en annan kulturkuf ett par säten bort. (Vad kan han månne ha haft för ärenden häruppe?)

Det är nästan lika kallt i Stockholm. Någon råkar ta fel väska, och Thompas bagage försvinner iväg under armen på en vimsig Pitebo. Min jacka är alldeles för varm. Det är snökaos i stan tydligen, berättar flygbusschaffören på Arlanda. Det kan ta huuur många timmar som helst att ta sig in till Centralen. 

Vi kör i 30 på motorvägen. Min tidigare så luftiga tidsplan börjar krympa ihop till ingenting. Som tur är är mitt tåg försenat, tillsammans med alla de andra tågen. Alla människor tittar intensivt på den stora avgångstavlan på väggen. Oj, nu bytte de spår på mitt tåg. Jag krockar med halva Sverige på vägen dit. En bäbis skriker bredvid mig och hans mamma petar in proppar i sina öron. Jag är hungrig men har inga pengar. Det susar och viner utanför. Alla väntar, ringer, klagar och lyssnar. 

På perrongen i Nässjö välter jag nästan en gubbe med min väska. En köldfrusen men ändock entusiastisk sosse räcker mig en banan märkt med "Rösta rättvi(S)t!" 

Det är nästan lika kallt i Småland.

Julekryptiskt

Perfect Indie Pop

Listan ovan (eftersom varken  "Jul i folkton" eller "A Merry Elvis Presley X-mas" riktigt verkar bita på mig i detta nu) och wokade rödbetor i sängen som äntligen fått ben. Livet är kan faktiskt vara svårare än vad man tror om man inte äger en skiftnyckel. Eller en dammsugare. Eller en bil för all del.

En kort anhalt i vad som just nu är en tjock smet av tentapluggsfascism. 

På torsdag far jag söderut. Förhoppningsvis tänker julstämningen omfamna mig hemma på Bykvarnsgatan. Just nu känner jag mig lika julig som en jordgubbstårta i juli. 

Så nu väntar vi väl bara på snön. Som alltid.

 

Jacques Dutronc - Le Responsable

Weeeeehaaa! Far åt helvete katt-as! Nu har ni pinkat era sista droppar i mitt liv.