Jepp tid har förlöpt, återigen.
Jag och Jossan for till Skottland för att besöka vår suspekta vän Clara. Skottland var grönt (utom på tallriken), fint, lite regnigt, och fullt med hus som i våra ögon liknade slott och borgar. Clara själv bodde även hon i en spökborg. Typ. Under vår vistelse hann vi med roadtrip i det gröna, Edinburgh och "passa barn"- studier. Vi konstaterade att den gode Clarrebarr mådde bra men att vi allra helst hade packat ner henne i handbagaget och rövat henne med oss hem till Sverige. Satans Ryanair tillåter bara 10 kg handbagage och då Clara väger strax över 11,3 var det inget alternativ.
Hemma i vårt fosterland kokade det milt sagt. Nationaldagsfirande, grillfest och studentyra har präglat de senaste heta dagarna i stan. Studenten ja. Ett år senare träffar man alla och får de tråkiga frågorna om vad man gör, vart man kommit och vad man presterat... sug. Pressen smyger sig på fastän jag gång på gång påminner mig om att leva efter mitt eget huvud och inte efter andras förväntningar.
Jag har farit runt som en lössläppt ko det senaste året. Jag vet att jag jagats lika mycket av drömmar som av rastlöshet. Köpenhamn, Nya Zeeland, Australien, Sylarna, Skottland. Plus en massa småvisiter, toppar och avgrunder där emellan. Vart det tagit mig lär väl visa sig.
Efter att jag grattat min favoritstudent igår bjöds det på förfest med hela gamla ligan hos Otto.
Kvällen var snurrig men härlig, och jag kan nu ,till skillnad från i morse, titulera mig som en Homo Sapiens igen.
Dags att lufta löpartightsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar